Halloj!

Nu var det länge sen.. Tänkte se om jag orkar skriva här, så vi testar! :-)

Charlie är redan tre månader och en stor, stadig kille!
Idag ska vi på ny vägning och mätning. Han skulle egentligen vaccineras men vi har beslutat att vänta med detta. Vi tar ett nytt beslut om tre månader.

Imorgon är det ÄNTLIGEN dags! Första husvagnsturen! Får se hur detta går, men katterna får stanna hemma denna gång!

Här har jag bestämt att ta en paus!
Jag har två bloggar, instagram och ett helt nytt liv att anpassa mig efter. Så känner att denna sida hamnar i kläm.

Ni kan fortfarande läsa om mig och Charlie på kurera.se (gravidbloggen)
Samt följa mig på instagram: norlingj

Igår hade vi besök av farmor på eftermiddagen, första gången hon träffade Charlie samt kvällsbesök av Inga,Roger,Magda och Affe :-)

Charlie har varit något kinkig senaste tre dagarna men har väldigt ont i magen stackarn... :-(
Han växer dock så att det knakar, 5600 ligger han på nu och 57,2 cm lång! :-)

Idag kommer Mormor,Morfar,Titti,Julia och Elin! :-) mys!

Bloggen blir lite lidande såhär i början men kommer nog igång snart. Skrev ett inlägg idag på kurera om man vill läsa.

Blir inte så mycket uppdatering för tillfället, varken här eller på Kurera.
Dagarna går fort förbi trots att vi för det mesta ligger i soffan och kollar på tv samt beundrar vår Charlie!
Men vi har fått lite gjort här hemma, tvätt, städ, belysning i alla skåp är klara samt glashyllor! :-)

Nu vill jag bara att det ska sluta snöa så man kan ge sig ut på promenader!

Listan då..

Tessan och Peter gissade rätt på dagen!
Niklas var närmast på längden med 54 cm!
Magnus var närmast på vikten med 4853gr !


Idag blev det första badet, med mysig olja i. Och gissa om det var populärt! Han bara låg och myste :-)

Men oj vad jag längtar till frisk luft, en promenad! Vi har skippat de pga sjukdom och snöstorm.. Men snart kanske :-)
Längtar också till all denna RS virus och influensa topparna försvinner.. Det skrämmer mig! Så glad att han inte blev sjuk av oss!

Nu har det gått en vecka sedan vår son Charlie föddes. Det har varit en tuff vecka och ska försöka gå igenom det jag kan.

Förlossningen blir det svåraste att gå igenom då jag har mycket minnesluckor men Joakim har försökt fylla i dom åt mig så gott som det går.

Det 31/1  var vi som sagt på tillväxtultraljud igen, denna gång fick vi träffa en förlossningsläkare. Han mätte bara huvudet på Charlie och konstaterade att han har nog växt lite till sedan sist. Sen började han gå igenom olika förslag för födseln. Han trodde inte att vi skulle ha så lång tid på oss att ha chansen till en "naturlig" förlossning innan han blev för stor. Och min livmoderstapp var inte redo riktigt än. Så han gav oss tre alternativ.

1. Igångsättning samma dag kl: 16.00

2. Vänta till helgen passerat och hoppas på att jag startar själv.

3. Återkomma på måndag och då blir det antagligen planerat kejsarsnitt.

Min önskan var att inte bli igångsatt och få föda naturligt. Vilket kändes som det krockade lite grann med varandra. Så vi körde på igångsättning. Men jag blev otroligt nervös och bad om att få åka hem en sväng, vilket gick bra. Halv fyra var vi tillbaka på sjukhuset och fick läggas in på BB för igångsättning. Fick en tablett som blir som gele, vilket stimulerar mognad i livmoderstappen. Klockan 18.00 hade jag riktigt rejäla värkar redan och kämpade med min andning. Klockan åtta var jag öppen 4 cm och fick åka ner till förlossningen i rejäla smärtor. Blundade hela tiden, kunde verkligen inte öppna ögonen.

Lustgasen fick jag till mig på en gång och det hjälpte mig iallafall att kontrollera smärtan till en viss del. När dom kopplade in mig till maskinen som mäter värkarna och Charlies hjärtfrekvens så ser man att mina värkar inte har några pauser. Dom går rakt upp, knappt ner i botten och rakt upp igen. Längsta pausen jag hade under hela förlossningen var på ca 30sek och dom kom inte ofta. Narkosläkaren kom in och gav mig en EDA, vilket inte gav mig något som helst smärtlindrig. När klockan var slagen midnatt så var jag i princip helt öppen men inga krystvärkar bara fruktansvärt ont. Tillslut vad vi förstår fick jag någon annan medicin som hjälpte mig. Kunde andas vanlig luft äntligen! Lyckades även öppna mina ögon för att se vad det är för snälla människor i rummet som pratar med mig och försöker att hjälpa mig. Men hjärnan var inte riktigt med.

Jag får passa på att sitta på en yoga boll för att försöka hjälpa Charlie nedåt men inget hände. Dom bad mig trycka på för att se om huvudet rörde sig men inte det heller. Så dom kallade in en förlossningsläkare och hon kände på en gång att ansiktet var vänt åt fel håll plus att han var alldeles för stor för mig att kunna krysta igenom. Samt att Charlie hade börjat reagera på situationen. "Akut kejsarsnitt" blev det och jag fick en lugn att han äntligen skulle få komma ut till oss samtidigt som en dödsångest bara svepte över mig. Alla tankar vad som kunde hända flödade in och samtidigt släppte bedövningen och jag var återigen på lustgas. Narkosläkaren var iväg på ett liv och död alarm så vi fick snällt vänta en timme.

Tillslut på väg in till operationssalen och jag skakar i hela kroppen, det går verkligen inte att kontrollera. Narkosläkaren var ett riktigt proffs och kunde lägga bedövningen ändå. Det var fullt av människor där inne och det märktes att det är något dom gör dagligen. Men det hjälpte dock inte panikslagna mig. Mitt under operationen när förlossningsläkaren ska få ut Charlie så VÄNDER han på sig till säte. Ingen där inne hade varit med om det tidigare.

Äntligen var Charlie ute, när dom berättade att det var en kille så hörde jag knappt. Var bara så otroligt lycklig att han kommit till världen och mådde bra! Joakim fick följa med barnmorskan ut till ett annat rum för att kolla att allt var okej, samt vägning, mätning och klippa navelsträngen.

Efter några minuter kom mina två underbara grabbar tillbaka in i operationssalen och jag fick se Charlie mer ordentligt. Så fin och go! Vi fick även förklarningen varför det inte gick att få ut honom naturliga vägen. Han vägde 5042gr och var 56cm lång. Alldeles för stort för min kropp och ingen förstår vart han har fått plats någonstans. Många i rummet var chockad över storleken.

Jocke och Charlie fick komma till ett rum och jag vidare till uppvaket tills bedövningen börjar släppa. Tiden på uppvaket var inge vidare, somnade till en stund men så fort bedövningen började släppa lite grann så började mina muskler krampa igen och jag låg så i ca 2 timmar.. Frös och krampade, ville bara ner till min familj. Rösten försvann nästan helt under den tiden, måste ha spänt stämbanden medans jag försökte spänna mig för att ligga still när jag egentligen borde försökt slappna av.

Efter nästan fyra timmar får jag komma ner till BB och hålla Charlie för första gången. LYCKA! Aldrig känt så mycket kärlek någonsin!

Sedan kom bakslaget..... Jocke insjuknar i influensan och får inte vara kvar på BB, får åka hem och lämna oss.. Det var det tuffast "hejdå" jag varit med om. Gråter tillochmed när jag skriver om det nu, en vecka senare. Det var fruktansvärt och ingen borde få vara med om det. Men vad gör man? Som tur fick jag ta dit min kära Mamma som hjälp då jag knappt kunde gå och inte ta mig upp själv ur sängen. Älskade Joakim låg hemma i sin ensamhet med influensa och hur ledsen som helst. Mamma sov hos mig dom två nätterna vi var på BB och hjälpte till med allt. Stort tack! Saknade dock Joakim varje sekund och han missade dyrbar tid.

På söndag kväll fick vi komma hem, då hade amningen kommit igång och Charlies glukosvärde var under kontroll. Gissa om jag var glad att träffa Joakim. OCH så kom nästa bakslag, trodde jag klarat mig.. Kämpade in i det sista men nej. Influensan för mig med. Så igår var första dagen vi båda kände att vi mådde bra och fått energi tillbaka. Jag är så tacksam över att Charlie har klarat sig ifrån det. Han är så lugn och go, ser alltid så nöjd ut och bara myser.

Ja, det blev ett långt inlägg.. Jag hoppas ni orkade läsa! Jag hade inte klarat av den där förlossningen utan Joakim men på något konstigt sätt så är jag inte avskräckt. Skulle kunna göra exakt samma förlossning igen imorgon. Värt varenda sekund!

Charlie Erik Henry Norling

1/2 - 2013

Idag är det dagen för beräknad födsel. Vi ska iväg på ett till tillväxtultraljud vid kl 13.00 och sen får vi se vad dom säger.

Jag tröttnade iallafall igår, efter att haft ont sedan i måndags och igår eskalerade det betydligt mer men inget som jag kunde "klocka". Hade/har som en bälte spänt runt magen känns det som och det strålar från rygg fram till magen och ner i ljumskarna. Det känns hela tiden och toppas ibland med mycket starkare så jag får tänka på andningen. Tog två alvedon och satte mig i duschen med varmt vatten på rygg och mage. INTE ett dugg bekvämt att sätta sig på duschgolvet med all vätska jag har i kroppen, domnade i hela benen men det lindrade det onda för en stund. Efter ytterliggare två timmar ringde jag förlossningen för att be om råd då jag börjar känna mig ganska matt och får ingen ordentlig sömn. Dom bad mig komma in för att kolla kurvan och få en så kallad sovdos.

Hjärtljudet på bebisen var fin fint, mitt blodtryck dock lite högre än tisdags. Kurvan visade att jag hade värkar men väldigt oregelbundet. Kunde komma 2-3st på rad för att sedan avta helt och efter en lång paus kommer det 1st till och sedan ytterliggare en lång paus. Så fick med mig hem en halv bricanyl tablett, 2st Citadon och en insomningstablett. Jag är inte ett dugg förtjust i att ta läkemedel, alvedon i VÄRSTA fall.. Men tryckte i mig detta vid 23 tiden igår och vaknade strax efter 03. Har varit vaken sedan dess och har detta strålande från rygg till mage..

Vi får se vad som händer, jag hoppas verkligen att det sätter igång snart för det är bra jobbigt att gå runt med detta.

Men får tacka min mor som satte mig i lite mysiga aktiviteter igår för att tänka på annat! :-)

Vad har hänt?!
Jag går runt och njuter av att städa, ordning och reda. Vi har ALDRIG haft sådan ordning och reda i våra skåp någonsin. Njuter av harmoni i kroppen trots evig trötthet!
Hoppas barnmorskan har rätt, hon gav det Max en vecka till. Har vi tur så denna vecka ska hon. Jag hade den "looken" och högt blodtryck.
Hon bad oss att ta de lugnt och vila ikväll. Vi följde de halvt iallafall. Efter maten åkte vi till Ikea och köpte äntligen en kökspall till mig så jag når i alla skåp. Och in på citygross och inhandlade lite förvaringskorgar!
Nu efter att ha städat städskrubben, övre köksskåpen samt badrumsskåpet så ligger jag i sängen med en kopp te och vilar! Mys!

Hur coolt vore det inte om Pumpan kom på beräknad dag? Och INGEN har gissat på den dagen!

Och jo, en sak till. Pumpans första konsert inbokad! Gyllene tider den 10 augusti!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/755208/images/2013/pic_510831c6ddf2b35ac76ae726.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/755208/images/2013/pic_510831c79606ee31e6467be0.jpg" class="image">

Flitiga herr och fru Norling idag igen.. Vi har gått igenom alla lådor och skåp.. Städat ur, gjort ordning och reda! :-)
Gått ner med alla fem påsar med pant som har stått i köket i all evighet, nu är dom i bilen och redo för en tripp till returstationen!

Kan det vara "boa hemma" insikten som kommit och hälsat på?

Imorgon ska jag med tanterna tre och kolla när dom badar isvak! Mysigt :-) Men kan ju hoppas att det blir inställt för min del och att jag ligger i underbara smärtor på sjukhuset istället! :-)

Nu ska jag ta en välförtjänt kopp te och sedan en power nap!

Hej hopp!

Uppe med tuppen redan vid halv åtta. Inte sovit speciellt mkt inatt, mkt tryck neråt samt foglossningarna höll på ha ihjäl mig inatt...
Vi åkte redan vid nio till city gross, behövde pålägg och blötfoder. Så passade vi på att kolla in hundburarna som är på rea. Rejäla burar som är mer krocksäkra än våra mjuka kattburar.
Det blev två burar för 50% billigare, mkt bra!
Samt första inköpet till husvagnen! Haha, en burk till deras torrfoder!

5 dagar kvar.. Min äckliga, tydligen välkända häxbrygd fungerade inte går heller..
Får nog ge upp, Pumpan kommer när h•n är färdig odlad..
Inatt fick jag sova nästan hela natten, mkt skönt om man jämför med dom vanliga tre timmarna jag brukar kunna sova. Kanske dags att vänja sig?


Idag blir det lite städning sedan ska vi på kalas ikväll! :-)

Förlossningen närmar sig med storm steg och jag kan inte längta mer!
ALLRA mest att hålla vår underbara skapelse i famnen men även efter promenader i vår solen.. Ha nya fräscha kläder, känna mig normal i kroppen. Det är ganska uttjatat med samma plagg, ca 5-6 som jag haft dom senaste 6 månaderna...